Vad tiden går! Nu är det inte så långt kvar på min semester. Den är egentligen slut. Men jag börjar med en ledig vecka! Så värst mycket ledig är jag dock inte. Jag ska börja läsa en psykologikurs och gå introduktion i KBT. Spännande!

Här hemma har vi (även om min insats inte var så extremt stor) hunnit med en hel del. Nu har träningsplanen fått en stuga jag kan sitta i och filosofera när jag har en paus i träningen (”bara” lite jobb kvar inv20160820_173342ändigt). Det blir förresten inte bara jag! Vi planerar en Mondiohelg i oktober och för den som är nyfiken går det bra att höra av sig till mig via mail (skyddsangelns@hotmail.com).

Jag har hunnit med en del hundträning också. För Butz och mig är det fortfarande det viktigaste att bygga en bra relation och ha kul ihop men vi har ändå gjort lite av varje. I spåret har vi backat lite igen! Det efter att jag har fått bra tips från min mycket IPO-kunniga uppfödare. Jag tyckte att Butz bara kastade sig på spåret och hade ganska bråttom. Inte någon bra strategi. Nu sätter vi spårflaggan i mitten och jag går runt i en cirkel och lägger ut/gräver ner godis. Ungefär samma som jag körde med mina fyrkanter men skillnaden är att man kan utnyttja cirkeln både länge och väl i sin träning innan man börjar gå riktiga spår. Detta för att få mer ro i spårarbetet. OBS! Nu skriver jag min tolkning av det hela!

Hur som helst är jag mer noggrann med att Butz närmar sig spårflaggan lugnt och kontrollerat. Det är faktiskt lättare sagt än gjort! Ser han skylten så vill han bara dit! Men bara lugn lugn, mata med godis och närma sig! Sen ska Butz sitta vid cirkeln och åter igen vara lugn innan han får tillåtelse att påbörja godisletandet. Tidigare har jag varit lite slarvigare med påsläppen men nu försöker jag vara noggrann…

Själva godisletandet går att göra rätt så avancerat med nergrävd mat. Man kan också droppa godisbitar medan hunden letar på marken. Här känner jag att jag också har slarvat på med honom innan och tänkt: Jaja, nu fattar han det så börjar jag gå spår nu då. Men nu har jag upptäckt värdet som finns i cirkeln och att man kan komma mycket långt i spårarbetet där innan man ens lämnar den. Även uthållighet i spåret tränar man i cirkeln. Butz kan förhoppningsvis lära sig rätt inställning innan vi drar iväg på ett spår igen men det återstår att se. En annan fördel är att det är enkelt att genomföra träningen! Spårflaggan finns också med och signalerar inte ”hallå, här är spåret, skynda på!” utan att man tar det lugnt just där (förhoppningsvis). Vi är inte riktigt där än kan man säga!

20160816_130448

Butz

Sen har vi så klart fortsatt att leka mycket och att gömma föremål i skogen. Det här med föremål i skogen är en superbra grej som går att använda till mycket. Dels är det så att jag är intressant när vi är ute och går, att bli kopplad kan innebära att det är nåt riktigt kul på gång och att vi ska lägga ut ett föremål, vi jobbar med vårt samarbete, bygger på Butzemanns föremålsintresse, ökar Butzes självförtroende, tränar på att röra sig i terrängen vilket främjar kroppens utveckling, tränar på att komma in med föremål genom byteslek och utvecklar vår gemensamma lek och teamkänsla. Butz är imponerande duktig på uppletande. Ibland droppar jag också ett föremål när vi är ute och går och Butz får springa tillbaka och hämta det. Rätt ofta bygger jag in nya föremål.

Idag var det en liten plånbok. Vissa saker är Butz inte lika benägen att byta. Man kan säga att han gör en avvägning av värdet på föremålet. Plånboken tyckte han om och det syntes att han ville leka den enerverande leken ”du kan inte ta mig” 😀 Jag satte mig bara på knä med godis i handen och väntade. Till slut kom han in med föremålet. Och han brukar verkligen ta med sig föremålet när han kommer fram. Sista gången lämnade han till och med av det i min hand. Bra jobbat, tycker jag. Vissa hundar har det naturligt, andra inte, men Butz är en ganska bra elev när det gäller den biten trots ”du kan inte ta mig”-fasoner. Då kändes det nästan som att man kunde få in en större del av apporteringen den vägen än vad jag hade tänkt. Butz har nämligen inte heller några tendenser till tugg. En stor kontrast till min lilla symaskin Enya.

Apropå avvägning av värdet! Vi har också börjat leka lite mer med en annan person, nämligen husse. Just nu använder vi oss av en bitstock för det mesta och det fungerar bra. Butz visar bra engagemang, har fina angrepp och tar fullbett. Vi kör med sele och koppel. Tur det. Första gången när jag lekte med Butz med den stora bitstocken så tyckte han att han hade vunnit ett alldeles utomordentligt värdefullt byte. En liten fjantig dutt i utbyte? Glöm det! Till slut lyckades vi lura in honom och jag tänkte med skräck på hur det kommer att bli när han har fått smak för figuranter i heldräkt 😀

Nåja, som sagt så leker han bra med oss och vi ska utveckla detta vidare. Vi varierar också hur bytet bjuds så att han vänjer sig att bita mer vertikalt. Vi får se hur det kommer att funka med nya figgar framöver.

Lydnaden jobbar vi också vidare med och det går sakta men säkert framåt. Allt som allt är det alltså en mycket positiv utveckling av Butz!

Jo, förresten! Jag höll ju på att glömma! En ny reflektion i min serie kloklippning/filning. Jag har ju konstaterat att Butz kan bli ganska grinig när han inte får som han vill, något som överensstämmer med fostermattes upplevelser. Att bita mig är ju som bekant inte att rekommendera men jag har mer och mer upptäckt att det bor en riktig liten drama queen i Butz. Så jag måste revidera mina tidigare påståenden om att han bara är sur för att det inte passar honom. Han är också sur för att han är en drama queen. Antagligen ingen som fattade nu men ändå 😉

Och klofilningen går bra förresten! Vi filade senast i förrgår. Lite drama först men sen var han en riktigt snäll och duktig gosse. Utan munkorg och allt.

Enya

Enya

Enya kampar

Enya kampar

Joy & Enya

Joy & Enya

Butz kommer väl ihåg hur han var ute och åkte båt med Tanja så han vill gärna klättra in i båtar...

Butz kommer väl ihåg när han var ute och åkte båt med Tanja så han vill gärna klättra in i båtar…

Hertha på tur <3

Hertha på tur <3

20160816_121215

Joy

20160816_121057

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

xxxx

 

20160802_121138Vi har det bra – fortfarande semester men en del projekt att jobba med som vanligt. Vi hade besök av Sanna och Me’gasen i några dagar och det var trevligt.

Butz utvecklas hela tiden och det är riktigt roligt med honom. Självklart leker vi mycket och han har fått leta upp dutten och andra leksaker och det funkar riktigt bra. En enkel och nyttig övning. Sen har vi fortsatt lite med spårningen också sen sist och Butz har gått några väldigt korta spår med näring i varje fotsteg. Det gäller ju att få honom att spåra sakta och en kompis tipsade om att spåra i serpentiner redan från början vilket vi ska testa.

Vi kör också lite lydnad mellan varven och det går framåt. Fotgåendet funkar riktigt fint med Butz.

Jag skrev ju om kloklippning för ett tag sen. Ett inlägg som lite oväntat har fått en del uppmärksamhet. Nu har jag fortsatt i samma bana att Butz inte hade så mycket att välja på utan var tvungen att få klorna klippta. Jag upplevde dock att det inte funkade så bra som jag hade hoppats och jag kände att situationen behövde avdramatiseras, det vill säga att det blev upprörda känslor från honom varje gång. Inga problem med munkorg men inget som är så kul. Jag fick tipset att fila klorna istället. Det blev ungefär samma upplägg som tidigare men det visade sig att Butz slappnade av på ett helt annat sätt när jag filade klorna. Skönt. Jag är inte ute efter att bråka med min hund.

En del blev upprörda över att jag faktiskt tvingade min hund att ligga still. Jag bryr mig inte om vad folk tycker men jag accepterar aldrig att mina hundar biter mig (annat än när jag tillåter det i leken). Butz är en mallepojke på fem månader som kanske kommer att väga närmare 40 kg. Han har inga problem med sitt självförtroende och ibland kan han bli tjurig när det inte passar. Inte ok att jag ska lida för det enligt mig. Det är också en ganska stor skillnad mellan att vara lugn och bestämd och att skrika på sin hund och slå den. Det sistnämnda rekommenderar jag inte, det förstnämnda kan vara en nödvändighet i vissa lägen 🙂

Då är vi hemma igen efter en rolig helg på Kind BK. För Butzemann var det ytterligare en ny erfarenhet som har bidragit till hans utveckling. Eftersom han är mitt i tandbytet var det egentligen inte aktuellt att köra några bitövningar men jag var nyfiken på hur det skulle funka för honom att leka med nya människor så det blev ändå några ”snälla” lekpass för honom. Till en början var han lite tveksam men det tog sig mer och mer. Det är så mycket som händer i Butz just nu och huvudsaken är att det blev en positiv upplevelse för honom.

Helgen var händelserik för Butz. Han lyckades tappa sin sista hörntand och var synbart lättad över det. Sen vågade han simma ut lite längre för första gången så där blev det också en framgång. Han fick även hänga på lite på grillning, titta på träning och annat och skötte sig jättebra. Han är ju verkligen en cool pojk, en ganska stor kontrast till Enya, men jag tror att hans goda nerver kommer att göra nytta. Främmande människor hälsade han på lite snabbt eller nonchalerade dem men när han fick leka med barn så tycker jag att han skötte sig mycket bra! Han är min första hund som är van vid barn.

Butz och jag körde också lydnad i helgen och med tanke på hans ålder tycker jag att han var riktigt duktig! Allt som allt var det en mycket lyckad helg 🙂

Idag började vi med första steget till spårinlärning. I vanliga fall brukar jag börja mycket tidigare men eftersom Butz ska bli Mondiohund står spår inte så högt upp på prioriteringslistan. Jag tror dock att han har talang och det är kul att testa hur jag lyckas utveckla honom. Mitt önskemål är att han ska klara IPO-spår. Vill man köra svenskspår så är det inga problem att göra det efter en noggrann ”IPO-spårinlärning” men jag inbillar mig att det är mycket värre att få en riktigt noggrann hund när man har ”fuskat sig fram” från början.

Oj, nu låter jag så pretentiös igen! Jag är definitivt ingen expert på IPO-spår men hur som helst. Som med de senaste hundarna har jag bestämt mig att börja med godisrutor och det började vi alltså med idag. Får se hur träningen utvecklas.

Ikväll var vi på Eksjö BK. Joy och Enya levde rövare! Vad hopplöst det är när man har slutat träna en hund för tävling och bara kör lite på skoj! Ännu värre är det med äldre käringar som Joy som utvecklar en del egna varianter och idéer 😀 Men huvudsaken är ju som sagt att det är roligt. Enya var övertaggad men jag provade att köra lite rondering för första gången på flera år och hon kom faktiskt ihåg det!

Butz tränade lydnad ikväll och jag var nöjd med honom. Jag passade bland annat på att träna lite inkallningar med extradrag nu när husse var med och kunde hjälpa till och hålla honom.

Man kan ju säga att Butz lever upp till sitt namn – Einer wie Keiner. Han är lite speciell på flera sätt…idag mätte vi honom och han var knappt 61 cm hög. Och då har han precis fyllt fem månader. Han blir nog precis som sin pappa ganska stor och stilig. Hur som helst så tycker jag om min enastående boogeyman <3

Nu har jag alltså semester och de senaste dagarna har det varit värsta värmeböljan. Eftersom jag är väldigt värmepåverkad så har jag inte gjort många knop på dagarna när det var som varmast utan piggnat till under kvällarna och tränat hundarna lite då. Det känns också lite onödigt att träna hundarna i värsta hettan men jag vet att jag måste göra det ibland eftersom det kan bli väldigt varmt på en tävling också.

Det har ändå hänt lite grejer här hemma. Vår träningsplan blir bara bättre. Nu är vägen dit helt ok och vi har fyllt ut de värsta ojämnheterna på planen. De kommande dagarna ska det bli lite svalare vilket jag ser fram emot.

Butz och jag har fortsatt på den inslagna vägen när det gäller föremålsbevakningen. En liten film kommer här nedan. Tyvärr var kameraplaceringen till synes inte den bästa och jag gjorde en del missar men sånt är livet…långt ifrån perfekt 😉 Den nakna sanningen!

Här tränar vi på – inte bara Butz och jag men det blir mycket om honom här i alla fall. Det har gått framåt med föremålsbevakningen. Han har nu börjat lära sig att flytta bakbenen åt båda hållen. I början hade han ju väldigt svårt för ena hållet men jag har fortsatt med att flytta mig fram och tillbaka runt föremålet och nu går det ganska bra att flytta sig åt båda hållen för att hamna mitt emot mig. Han tycker att det är rätt kul. Själva förflyttningen belönar jag med godis men sen avslutar vi alltid med att han får ta en dutt eller leksak. Jag har också redan bytt föremål. Det första föremålet – en omvänd platsbalja – föll offer för Enyas spontanapportering så det blev en omvänd kattlåda istället. Butz brydde sig inte ett dugg om det nya föremålet utan satte framtassarna på det direkt. Jag brukar alltid göra en grej av det, sätter ner föremålet demonstrativt, och han ställer sig på det direkt. Det funkar jättebra! Jag har börjat gå ifrån en liten bit och ska fortsätta lite med det de kommande passen, plus att han behöver bli ännu bättre på att följa mina rörelser.

Det blir bara roligare och roligare att köra Butz nu när han har blivit mer unghund än valp. Han tycker själv att det är jättekul att gå till planen. Nu har vi kört några pass på vår plan här hemma och idag när han skulle gå och vila i bilen för att jag skulle köra Enya så tyckte han att han inte hade tränat klart och sprang tillbaka till planen. Ehm, ja. i stil med ”jag vill inte gå till bilen – du kan inte ta mig”. Visst, kul att han vill träna mer men det där ”du kan inte ta mig” känns ju sisådär 😀 Som tur är så var han lättlurad och kom springandes så fort jag drog fram en dutt och sen lekte vi en stund innan det var dags att lirka in honom i bilen.

Tidigare hade vi kört lite fritt följ och positioner men det kändes som att det var läge att bara leka andra passet. Det ena örat var lite trött och dagens badäventyr satte nog i lite. Sen var jag inte på topp idag och lite lek är viktig och piggar alltid upp. Han fick jaga skinnet några vändor och jag måste säga att han har blivit snabb. Han har även ett fint fullbett. Några avancerade kampövningar blev det inte. Vi tar det lite försiktigt eftersom han håller på att tappa kindtänderna just nu.

Joy har ju haft lite oflyt nu men nu ser tassen och såret där hon hade en knöl ok ut och vi ska till veterinären i morgon. Hon har även varit på tandläkarbesök och genomgått en rotbehandling förra veckan så det ska bli skönt för henne när skiten är överstökad för den här gången. Jag ska passa på att väga Butz i morgon med…jag gissar på att han redan har 20 kg. Vi får se.

Lite Enyabilder från dagens simning:

 

20160718_113747

20160718_114446

20160718_113750