Reaktiva hundar? Jag ryser…

…när jag hör det begreppet! Ändå verkar det ha blivit ett allmänt accepterat begrepp i hundvärlden. Det är väl bara att jag inte har accepterat det. Jag tycker nämligen att det inte säger nånting.

Enligt Scott & Fuller (1965) är definitionen av reaktiv intensiteten av alla responser, externa och interna, till en stimulusförändring. På sidan https://doggie-zen.se finns det en förklaring till vad en reaktiv hund är: Reaktiva hundar – hundar som på ett eller annat sätt riktar sitt intresse ut från föraren. En reaktiv hund kan av glädje, rädsla eller aggression rikta sitt intresse mot andra hundar och/eller människor i form av att kasta sig i kopplet, skälla, morra eller uppvisa flyktbeteenden. Jag tror att det är ungefär såhär folk i allmänhet definierar begreppet.

Det finns kurser för reaktiva hundar och i olika grupper på facebook läser man ofta om reaktiva hundar som upplevs ställa till med bekymmer för hundägaren. Ofta är det problem med hundmöten och när jag läser om vilka enorma problem en del folk har med sina hundar, företrädesvis folk med ”rekotänk”, så reser sig nackhåren. Efter flera års träning klarar man av att möta en hund på flera hundra meters avstånd. Reko? Really? Ras? Jo, en gatuhund eller varför inte en liten chihuahua?

Om man tittar på en reaktiv hund från början och försöker förstå vad som egentligen menas så är förklaringen i min värld rätt enkel: En hund som inte är död! Det är väl helt normalt att en hund reagerar på yttre stimuli. Klart den är nyfiken, klart att den inte alltid vill samma sak som jag. En hund kan också bli rädd. En massa egenskaper som en hund har buntas bara ihop till ”reaktiv hund”. Det kan vara fullkomligt olika personligheter som står under samma begrepp.

En malle är reaktiv – det hoppas jag verkligen att alla mallar är reaktiva, annars är det inte en hund jag vill ha. En hund som är vaken, nyfiken och har stora drifter är naturligtvis reaktiv och det är precis det jag efterfrågar! Livet med en hund som inte är reaktiv skulle vara dödstråkigt! Sen är det ju en annan femma hur man styr upp hunden!

I dagens samhälle har synen på hundar och hundträning förändrats till den milda grad att man ofta har svårt att hantera hundar som jag skulle beteckna som ”roliga hundar”, alltså hundar med stora drifter, kamplust, försvarslust eller varför inte en gnutta dominans? Jag vågade knappt skriva ”dominans” eftersom det är en diskussion i sig och man bara kan vara dominant i relation till någon annan men man kan väl kanske säga mentalt starka hundar som vet vad de vill. Man läser om rekotänk som inte sällan rimmar ganska illa med den typen av hund. Jag tycker att jag är reko men de som anser att de har monopol på begreppet skulle nog inte hålla med till 100 %. Men det gör inget. Jag tycker nämligen i min tur att de inte alltid är reko mot sin hund, även om de tror det. Reko är att ge hunden trygghet och att den lever i en begriplig värld. Poängen är att det är vi människor som ofta skapar hunden som skapar problem.

En helt annan typ av hundar som ändå kan falla under begreppet ”reaktiv” är hundar med rädslor. Och då består hunden givetvis inte bara av rädslor utan den har ju en massa andra egenskaper också. Vissa hundar kanske har en benägenhet att gå framåt och bita när de är rädda medan andra helst vill försvinna. Man kan bena ut det här hur mycket som helst och det är verkligen viktigt att man gör det för att försöka förstå sin hund.

Jag tycker att vi måste se till varje individ och inte bara bunta ihop alla hundar för enkelhetens skull. Vilka egenskaper finns i just den hunden och vilka egenskaper har den tillhörande människan? Men det är lite på mode att säga att man har en reaktiv hund och jag tänker bara: ”Jaha…suck!”

Vad är det då för hundar som inte kvalificerar sig till kategorin ”reaktiva”? Det måste ju vara otroligt slätstrukna, beiga individer som är så tråkiga att de inte ställer till med nåt eller där ägaren ändå har kontroll över sin lite lealösa hund.

Snälla, ge mig en reaktiv hund, annars dör jag av uttråkning!