Jag kan allt om hundträning!

Under mina 23 år som jag har haft hund och tränat hund så har jag lärt mig både det ena och det andra. Ojojoj vad jag har besökt läger, föreläsningar och tränat med duktigt folk! Det finns mycket i ryggsäcken! Okej, jag kommer inte ihåg exakt allt och vissa saker finns där men jag kan inte få fram dem just nu. Men jag vet precis hur jag ska träna mina hundar på bästa sätt – i teorin…

Just det, i teorin. När jag står där med min hund så är det helt plötsligt inte lika enkelt. Och jag tänker och analyserar…ska jag göra si eller så? Ska jag tolerera det beteendet, det är ju ändå ingen stor grej? Nu är det ändå försent att reagera! Oj, jag planerade inte vad jag skulle göra när hunden gjorde fel. Ja just det, jag hade ju bestämt det här men glömt! Oj, det här fungerade inte den här gången HELLER.

Visst släpper han bättre när jag pekar med fingret samtidigt? Och när jag vrider min kropp emot honom i fria följet så går han plötsligt rakare, eller? Fan, jag vet att jag nickar när han ska lägga sig. Ja, ni vet!

Jag kan verkligen reta mig på alla konstiga egenheter jag har i träningen. Och det gör det ju inte lättare för hunden heller!

Fria följet med Butz är en grej som har havererat lite. Han har haft ett väldigt fint fritt följ, precis som jag ville ha det. Sen hände det nåt. Vi tränade en del förarförsvar där jag premierar när han trycker mot mig, positionen är en annan. Sen har vi den kanske lite luddiga positionen ”här” som betyder att bara gå vid sidan. Vad har det med ”fot” att göra? Inget! Ändå hände det nåt i fotpositionen som jag tolererade. Det gör ju inget att han trycker lite i mondio, tänkte jag. Det här tryckandet och en förflyttning av positionen fram har blivit värre och nu snubblar jag nästan över honom snart! Jag har funderat hit och dit. Egentligen spelar det ju ingen roll i mondio. Bara han följer med mig. Men det är störigt! Omedvetet har jag försökt att motverka problemet genom att vrida min kropp i en onaturlig vinkel. Behöver jag säga att det inte är nåt vidare?

Nu fick jag hjälp av en vän och jag insåg att jag måste jobba mycket mer med momentet och försöka få tillbaka ett snyggt fritt följ. Men visste Butz att han gjorde fel? Jag har aldrig talat om det. Och visste han vad som var rätt? Han har ju gjort rätt innan.

Vi testade oss fram lite och ett ändrat tempo, annan belöningsplacering, ett delvis annat belöningssätt och att påpeka att vissa beteenden är fel kan nog avhjälpa problemet. Det borde jag ju ha kommit på själv men icke. Tur att jag fick hjälp med det!

Det är nog också lite så som jag diskuterade med en vän häromdagen. Jag har ju från början curlat Butz rätt mycket vilket inte gagnar någon av oss. Sen är det så att min dagsform varierar den del men jag tränar ändå. Ofta gör jag det nog lite för lätt för oss. Det är trevligt när vi har kul på planen, jag kan belöna Butz mycket och jag tycker att han är duktig. Det är bekvämt också. Men det är väldigt kontraproduktivt i längden att bara ha kul och inte riktigt ta tag i vissa grejer, att göra det för enkelt för Butz så att han inte behöver anstränga sig så mycket. Klart ska man ha kul på planen men att ha högre kriterier än vad jag ofta har höjer kvalitén mycket! Och man behöver ju faktiskt inte belöna allt. Jag måste alltid tänka på ett exempel (som sagt, jag kan allt i teorin): Du har två lärare. Den ena berömmer dig för allt och tycker att du är duktig mest hela tiden men den andra är mer restriktiv med berömmet och berömmer dig bara när du verkligen har gjort något riktigt bra. Vilken lärares beröm är värt mer?

Jag behöver väl inte påpeka att texten innehåller en del ironi? Jag kan inte allt om hundträning. Ju längre jag håller på desto mer inser jag att jag inte alls kan mycket. 1995 kunde jag det mesta. Men inte nu.