Kongsök från början

Nu har jag äntligen kommit igång lite med att träna specialsök med Butz. Det är ju många vägar som leder till Rom men jag har kört enligt en liknande princip som jag har gjort med Enya. Och egentligen är det superenkelt!

Man behöver bara två konger till att börja med. Jag har valt att börja med markeringen. Jag vet att en del börjar med söket men för mig känns det logiskt om hunden vet vad den ska göra när den hittar kongen. Börjar man i andra änden så är jag rädd att hunden kan visa oönskade beteenden som krafsande.

Jag satte Butz på ett ställe, visade honom en kong och placerade den synligt på noshöjd knappt ett par meter från Butz. Sen fick Butz tillåtelse att gå fram till kongen i koppel. Jag tycker det är lite meckigt! Man ska hantera kopplet, ha en klicker i handen för att kunna klicka i precis rätt ögonblick och den andra kongen som är försedd med snöre håller man beredd för att kunna belöna med den.

Självklart vill hunden ju gripa kongen som står framför näsan men det är inte tillåtet. Från början belönade jag beteendet att Butz strävade mot kongen och rätt snabbt försökte jag fånga när Butz stannade till nån sekund med fokus på kongen. Eftersom han är väldigt lättlärd fattade han snabbt vad som förväntades av honom. Har man lite tur när man tänker som förare och är tillräckligt snabb är det faktiskt inte så svårt! Hunden ska gå fram till kongen (aldrig röra), frysa och hålla fokus på kongen – sen kommer klicket och belöning bakåt med den andra kongen.

Jag vet att många gör så att de kastar kongen över huvudet på hunden, mot källan så att säga, och det är nog mest en smaksak vad man tycker är bäst. Jag ser en del fördelar med att belöna ifrån preparatet. I ett skarpt sök skulle det ju aldrig vara bra om hunden skulle vara ”på” preparatet. Men lär man rätt beteende så spelar det nog inte så stor roll hur man väljer att belöna. Om hunden riktar fokus från preparatet ger det aldrig belöning. Då gör vi bara om övningen. Personligen gillar jag inte hundar som tittar på föraren när de markerar. Jag vill att hunden visar exakt var preparatet finns.

Men för att återgå till Butz så har vi kommit så långt i markeringen att han förstår att han ska stanna och titta på kongen, that’s it! Denna markeringsträning måste utvecklas med kong på olika höjder, längre markeringar, diverse störningar och utan koppel. Momentförberedelse ingår redan från början i markeringsövningarna.

Nu hade han i alla fall ett hum om vad han skulle göra och då introducerade jag nästa grej – söket. Det är ju ändå inte samma sak att markera en synlig kong och en kong som man får hitta först och jag ville inte fastna alltför länge i bara markeringar. Så jag satte Butz och visade honom kongen. Den här gången fick han se hur jag gömde kongen. Sen fick han gå fram och hittade den ganska snabbt vilket var meningen och mycket riktigt – det var inte samma sak att hitta kong och markeringen ”glömdes bort” lite. Men med enkla övningar och repetitioner fattade han snabbt att han skulle markera. Jag låtsades också gömma kongen på lite olika ställen. I det skedet bryr jag mig inte om att kongen är smittad med min vittring.

Nu har jag lagt ut fyra pallar. Jag började med den övningen i helgen. Butz fick sitta och titta när jag på ett litet ”hemlighetsfullt” sätt gick från pall till pall och låtsades gömma kongen, den första pallen som skulle sökas igenom sist. Först var kongen i den första pallen men sen jobbade vi oss fram och varierade pall. Det är fortfarande enkelt att hitta en hel kong i en pall men nu gällde det ju bara att förstå principen. Dessutom är det en bra förberedelse på att få ett system när han söker igenom t ex väskor eller kartonger. Fördelen med pallar är också att hunden inte kommer åt kongen så lätt.

Längre än så har vi inte kommit. Vi har inte heller tränat speciellt intensivt men det är väldigt rolig träning. Planen är att fortsätta med markeringsövningar parallellt med söket.

Söket ska utvecklas undan för undan. Vi kommer inte att söka en hel kong så länge till utan bitarna blir mindre, ända ner till nån mm typ. Jag tror att det också är viktigt att träna på kongbitar av varierande storlek hela tiden. Jag använder inte heller händerna när jag gömmer kongbitar utan har en pincett för det. Kongbitar är himla smidiga att gömma överallt, t ex i små springor på väggar och golv eller i föremål.

Det finns ju som sagt många sätt att lära in specialsök på. En del börjar också med att köra in ett ämne på en plattform. Plattformen är ett grymt hjälpmedel när hundar ska lära sig nya preparat. Man har en ganska klinisk miljö och får en hög belöningsfrekvens. Har jag möjlighet så kör jag gärna plattformträning också, framförallt vid inlärning av nya dofter. Jag har också en hemmabyggd urvalsbana, dvs några hållare med glas och lock med hål i. Urvalsbanan är också jättebra för inlärning av nya dofter och även för att introducera störningsdofter på ett kontrollerat sätt. Inlärning av nya dofter brukar inte vara det svåra egentligen. Jag tycker att själva söket och markeringen är ett mycket större jobb.

Det var lite specialsöktankar. Hur tänker du?