• Uncategorized

    Sök och transport

    Jag såg att jag skrev om söksystem i ett gammalt inlägg! Det är något som vi har släppt helt! Alltså jag tänker på mondioringsök! Jag säger inte att det är dåligt att träna på system men just för Butz gjorde det susen att vi bytte strategi. Vad behöver man mer än en massa motivation när man ska hitta en figurant på planen? Ja, en näsa förstås! Men man kommer otroligt långt med rätt motivation vilket vi har jobbat med och resten kom av sig själv så att säga. Jag har också släppt tanken att jag är tvungen att träna sök på inhägnat område. Det var ett problem att bara hitta ett lämpligt område! Men varför var jag så insnöad? Det går ju att träna sök precis var som helst och det är jättekul! Bara fantasin som sätter stopp! Varför inte i skogen, hemma på gården eller nånstans inomhus? Mondioring är verkligen fel sport för enkelspårigt tänkande!

    Även själva transporten har blivit bättre och bättre. Ibland får vi ju figuranthjälp vilket är värt mycket men jag har också fått tummen ur och börjat träna transporterna lite mer själv.

    Överhuvudtaget är det ju så otroligt mycket man kan köra på sig själv! Tänk att det bara behövs goda träningskamrater och lite tankeverksamhet från min sida för att inse att det mesta går att lösa!

    Kommentarer inaktiverade för Sök och transport
  • Uncategorized

    Plötsligt händer det igen!

    Oj. Det känns som om den här sidan håller på att dö! Nästan ett år sen jag skrev sist! Jag har ofta tänkt tanken att bara lägga ner sidan men på nåt sätt kan jag inte riktigt skiljas! Jag gör ett nytt försök att hålla den vid liv istället!

    Naturligtvis har det hänt en massa saker sen sist igen, både privat och på hundfronten. Privat har det varit ganska tufft. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom förra året i november och det är en lång väg att gå för att komma tillbaka. Men det är inte bara elände!

    På hundfronten så märks det att Enya börjar bli gammal. Hon är samma galna Enya men kroppen klarar inte så mycket påfrestningar längre. Ett dilemma som gamla mallar lätt hamnar i! Jag hjälper henne att inte ta ut sig för mycket och att jobba med saker som passar henne. Hon har mycket livsglädje kvar!

    Butz har mognat ännu mer sen jag skrev sist. Han har utvecklats riktigt fint! Tack vare min sjukdom har vi inte tränat så mycket i perioder som jag egentligen hade velat men nu är vi igång lite mer igen! Planen var ju att starta i 2:an i år men Corona satte stopp för planerna så här långt.

    Vi får väl se hur det blir med allt! Jag har skruvat ner på mycket som kostar för mycket energi och lägger energin jag har på det som ger mig något. Jag har lite planer och väntar med spänning på vad som händer framöver!

    Kommentarer inaktiverade för Plötsligt händer det igen!
  • Uncategorized

    Uppdatering…

    Då blir det en uppdatering till slut! Det har hänt mycket sen sist, både tråkiga och roliga saker.

    Enya har fått livmoderinflammation och fick genomgå en akut operation. Nu har det gått ett antal veckor och hon är återställd.

    Butz och jag har tävlat i mondioring 1 i Enköping och det gick riktigt bra. 197 poäng fick vi ihop!

    Nu tränar vi inför en start i tvåan. Vittringsapporteringen går riktigt bra och Butz analyserar fint. Vårt stora projekt just nu är söksystem. Butz håller på att lära sig att han ska springa ett varv längs staketet och söka till att börja med. Så det blir många enkla gömslen längs staketet, belöning efter några skall och figgen får springa fram och tillbaka en hel del ? Transporter har vi tränat en del sen innan men även där behöver vi såklart mer träning också. Det är riktigt kul att släppa 1:an och fokusera på lite annat!

    Kommentarer inaktiverade för Uppdatering…
  • Uncategorized

    Kongsök från början

    Nu har jag äntligen kommit igång lite med att träna specialsök med Butz. Det är ju många vägar som leder till Rom men jag har kört enligt en liknande princip som jag har gjort med Enya. Och egentligen är det superenkelt!

    Man behöver bara två konger till att börja med. Jag har valt att börja med markeringen. Jag vet att en del börjar med söket men för mig känns det logiskt om hunden vet vad den ska göra när den hittar kongen. Börjar man i andra änden så är jag rädd att hunden kan visa oönskade beteenden som krafsande.

    Jag satte Butz på ett ställe, visade honom en kong och placerade den synligt på noshöjd knappt ett par meter från Butz. Sen fick Butz tillåtelse att gå fram till kongen i koppel. Jag tycker det är lite meckigt! Man ska hantera kopplet, ha en klicker i handen för att kunna klicka i precis rätt ögonblick och den andra kongen som är försedd med snöre håller man beredd för att kunna belöna med den.

    Självklart vill hunden ju gripa kongen som står framför näsan men det är inte tillåtet. Från början belönade jag beteendet att Butz strävade mot kongen och rätt snabbt försökte jag fånga när Butz stannade till nån sekund med fokus på kongen. Eftersom han är väldigt lättlärd fattade han snabbt vad som förväntades av honom. Har man lite tur när man tänker som förare och är tillräckligt snabb är det faktiskt inte så svårt! Hunden ska gå fram till kongen (aldrig röra), frysa och hålla fokus på kongen – sen kommer klicket och belöning bakåt med den andra kongen.

    Jag vet att många gör så att de kastar kongen över huvudet på hunden, mot källan så att säga, och det är nog mest en smaksak vad man tycker är bäst. Jag ser en del fördelar med att belöna ifrån preparatet. I ett skarpt sök skulle det ju aldrig vara bra om hunden skulle vara ”på” preparatet. Men lär man rätt beteende så spelar det nog inte så stor roll hur man väljer att belöna. Om hunden riktar fokus från preparatet ger det aldrig belöning. Då gör vi bara om övningen. Personligen gillar jag inte hundar som tittar på föraren när de markerar. Jag vill att hunden visar exakt var preparatet finns.

    Men för att återgå till Butz så har vi kommit så långt i markeringen att han förstår att han ska stanna och titta på kongen, that’s it! Denna markeringsträning måste utvecklas med kong på olika höjder, längre markeringar, diverse störningar och utan koppel. Momentförberedelse ingår redan från början i markeringsövningarna.

    Nu hade han i alla fall ett hum om vad han skulle göra och då introducerade jag nästa grej – söket. Det är ju ändå inte samma sak att markera en synlig kong och en kong som man får hitta först och jag ville inte fastna alltför länge i bara markeringar. Så jag satte Butz och visade honom kongen. Den här gången fick han se hur jag gömde kongen. Sen fick han gå fram och hittade den ganska snabbt vilket var meningen och mycket riktigt – det var inte samma sak att hitta kong och markeringen ”glömdes bort” lite. Men med enkla övningar och repetitioner fattade han snabbt att han skulle markera. Jag låtsades också gömma kongen på lite olika ställen. I det skedet bryr jag mig inte om att kongen är smittad med min vittring.

    Nu har jag lagt ut fyra pallar. Jag började med den övningen i helgen. Butz fick sitta och titta när jag på ett litet ”hemlighetsfullt” sätt gick från pall till pall och låtsades gömma kongen, den första pallen som skulle sökas igenom sist. Först var kongen i den första pallen men sen jobbade vi oss fram och varierade pall. Det är fortfarande enkelt att hitta en hel kong i en pall men nu gällde det ju bara att förstå principen. Dessutom är det en bra förberedelse på att få ett system när han söker igenom t ex väskor eller kartonger. Fördelen med pallar är också att hunden inte kommer åt kongen så lätt.

    Längre än så har vi inte kommit. Vi har inte heller tränat speciellt intensivt men det är väldigt rolig träning. Planen är att fortsätta med markeringsövningar parallellt med söket.

    Söket ska utvecklas undan för undan. Vi kommer inte att söka en hel kong så länge till utan bitarna blir mindre, ända ner till nån mm typ. Jag tror att det också är viktigt att träna på kongbitar av varierande storlek hela tiden. Jag använder inte heller händerna när jag gömmer kongbitar utan har en pincett för det. Kongbitar är himla smidiga att gömma överallt, t ex i små springor på väggar och golv eller i föremål.

    Det finns ju som sagt många sätt att lära in specialsök på. En del börjar också med att köra in ett ämne på en plattform. Plattformen är ett grymt hjälpmedel när hundar ska lära sig nya preparat. Man har en ganska klinisk miljö och får en hög belöningsfrekvens. Har jag möjlighet så kör jag gärna plattformträning också, framförallt vid inlärning av nya dofter. Jag har också en hemmabyggd urvalsbana, dvs några hållare med glas och lock med hål i. Urvalsbanan är också jättebra för inlärning av nya dofter och även för att introducera störningsdofter på ett kontrollerat sätt. Inlärning av nya dofter brukar inte vara det svåra egentligen. Jag tycker att själva söket och markeringen är ett mycket större jobb.

    Det var lite specialsöktankar. Hur tänker du?

    Kommentarer inaktiverade för Kongsök från början
  • Uncategorized

    Jag kan allt om hundträning!

    Under mina 23 år som jag har haft hund och tränat hund så har jag lärt mig både det ena och det andra. Ojojoj vad jag har besökt läger, föreläsningar och tränat med duktigt folk! Det finns mycket i ryggsäcken! Okej, jag kommer inte ihåg exakt allt och vissa saker finns där men jag kan inte få fram dem just nu. Men jag vet precis hur jag ska träna mina hundar på bästa sätt – i teorin…

    Just det, i teorin. När jag står där med min hund så är det helt plötsligt inte lika enkelt. Och jag tänker och analyserar…ska jag göra si eller så? Ska jag tolerera det beteendet, det är ju ändå ingen stor grej? Nu är det ändå försent att reagera! Oj, jag planerade inte vad jag skulle göra när hunden gjorde fel. Ja just det, jag hade ju bestämt det här men glömt! Oj, det här fungerade inte den här gången HELLER.

    Visst släpper han bättre när jag pekar med fingret samtidigt? Och när jag vrider min kropp emot honom i fria följet så går han plötsligt rakare, eller? Fan, jag vet att jag nickar när han ska lägga sig. Ja, ni vet!

    Jag kan verkligen reta mig på alla konstiga egenheter jag har i träningen. Och det gör det ju inte lättare för hunden heller!

    Fria följet med Butz är en grej som har havererat lite. Han har haft ett väldigt fint fritt följ, precis som jag ville ha det. Sen hände det nåt. Vi tränade en del förarförsvar där jag premierar när han trycker mot mig, positionen är en annan. Sen har vi den kanske lite luddiga positionen ”här” som betyder att bara gå vid sidan. Vad har det med ”fot” att göra? Inget! Ändå hände det nåt i fotpositionen som jag tolererade. Det gör ju inget att han trycker lite i mondio, tänkte jag. Det här tryckandet och en förflyttning av positionen fram har blivit värre och nu snubblar jag nästan över honom snart! Jag har funderat hit och dit. Egentligen spelar det ju ingen roll i mondio. Bara han följer med mig. Men det är störigt! Omedvetet har jag försökt att motverka problemet genom att vrida min kropp i en onaturlig vinkel. Behöver jag säga att det inte är nåt vidare?

    Nu fick jag hjälp av en vän och jag insåg att jag måste jobba mycket mer med momentet och försöka få tillbaka ett snyggt fritt följ. Men visste Butz att han gjorde fel? Jag har aldrig talat om det. Och visste han vad som var rätt? Han har ju gjort rätt innan.

    Vi testade oss fram lite och ett ändrat tempo, annan belöningsplacering, ett delvis annat belöningssätt och att påpeka att vissa beteenden är fel kan nog avhjälpa problemet. Det borde jag ju ha kommit på själv men icke. Tur att jag fick hjälp med det!

    Det är nog också lite så som jag diskuterade med en vän häromdagen. Jag har ju från början curlat Butz rätt mycket vilket inte gagnar någon av oss. Sen är det så att min dagsform varierar den del men jag tränar ändå. Ofta gör jag det nog lite för lätt för oss. Det är trevligt när vi har kul på planen, jag kan belöna Butz mycket och jag tycker att han är duktig. Det är bekvämt också. Men det är väldigt kontraproduktivt i längden att bara ha kul och inte riktigt ta tag i vissa grejer, att göra det för enkelt för Butz så att han inte behöver anstränga sig så mycket. Klart ska man ha kul på planen men att ha högre kriterier än vad jag ofta har höjer kvalitén mycket! Och man behöver ju faktiskt inte belöna allt. Jag måste alltid tänka på ett exempel (som sagt, jag kan allt i teorin): Du har två lärare. Den ena berömmer dig för allt och tycker att du är duktig mest hela tiden men den andra är mer restriktiv med berömmet och berömmer dig bara när du verkligen har gjort något riktigt bra. Vilken lärares beröm är värt mer?

    Jag behöver väl inte påpeka att texten innehåller en del ironi? Jag kan inte allt om hundträning. Ju längre jag håller på desto mer inser jag att jag inte alls kan mycket. 1995 kunde jag det mesta. Men inte nu.

    Kommentarer inaktiverade för Jag kan allt om hundträning!
  • Uncategorized

    Reaktiva hundar? Jag ryser…

    …när jag hör det begreppet! Ändå verkar det ha blivit ett allmänt accepterat begrepp i hundvärlden. Det är väl bara att jag inte har accepterat det. Jag tycker nämligen att det inte säger nånting.

    Enligt Scott & Fuller (1965) är definitionen av reaktiv intensiteten av alla responser, externa och interna, till en stimulusförändring. På sidan https://doggie-zen.se finns det en förklaring till vad en reaktiv hund är: Reaktiva hundar – hundar som på ett eller annat sätt riktar sitt intresse ut från föraren. En reaktiv hund kan av glädje, rädsla eller aggression rikta sitt intresse mot andra hundar och/eller människor i form av att kasta sig i kopplet, skälla, morra eller uppvisa flyktbeteenden. Jag tror att det är ungefär såhär folk i allmänhet definierar begreppet.

    Det finns kurser för reaktiva hundar och i olika grupper på facebook läser man ofta om reaktiva hundar som upplevs ställa till med bekymmer för hundägaren. Ofta är det problem med hundmöten och när jag läser om vilka enorma problem en del folk har med sina hundar, företrädesvis folk med ”rekotänk”, så reser sig nackhåren. Efter flera års träning klarar man av att möta en hund på flera hundra meters avstånd. Reko? Really? Ras? Jo, en gatuhund eller varför inte en liten chihuahua?

    Om man tittar på en reaktiv hund från början och försöker förstå vad som egentligen menas så är förklaringen i min värld rätt enkel: En hund som inte är död! Det är väl helt normalt att en hund reagerar på yttre stimuli. Klart den är nyfiken, klart att den inte alltid vill samma sak som jag. En hund kan också bli rädd. En massa egenskaper som en hund har buntas bara ihop till ”reaktiv hund”. Det kan vara fullkomligt olika personligheter som står under samma begrepp.

    En malle är reaktiv – det hoppas jag verkligen att alla mallar är reaktiva, annars är det inte en hund jag vill ha. En hund som är vaken, nyfiken och har stora drifter är naturligtvis reaktiv och det är precis det jag efterfrågar! Livet med en hund som inte är reaktiv skulle vara dödstråkigt! Sen är det ju en annan femma hur man styr upp hunden!

    I dagens samhälle har synen på hundar och hundträning förändrats till den milda grad att man ofta har svårt att hantera hundar som jag skulle beteckna som ”roliga hundar”, alltså hundar med stora drifter, kamplust, försvarslust eller varför inte en gnutta dominans? Jag vågade knappt skriva ”dominans” eftersom det är en diskussion i sig och man bara kan vara dominant i relation till någon annan men man kan väl kanske säga mentalt starka hundar som vet vad de vill. Man läser om rekotänk som inte sällan rimmar ganska illa med den typen av hund. Jag tycker att jag är reko men de som anser att de har monopol på begreppet skulle nog inte hålla med till 100 %. Men det gör inget. Jag tycker nämligen i min tur att de inte alltid är reko mot sin hund, även om de tror det. Reko är att ge hunden trygghet och att den lever i en begriplig värld. Poängen är att det är vi människor som ofta skapar hunden som skapar problem.

    En helt annan typ av hundar som ändå kan falla under begreppet ”reaktiv” är hundar med rädslor. Och då består hunden givetvis inte bara av rädslor utan den har ju en massa andra egenskaper också. Vissa hundar kanske har en benägenhet att gå framåt och bita när de är rädda medan andra helst vill försvinna. Man kan bena ut det här hur mycket som helst och det är verkligen viktigt att man gör det för att försöka förstå sin hund.

    Jag tycker att vi måste se till varje individ och inte bara bunta ihop alla hundar för enkelhetens skull. Vilka egenskaper finns i just den hunden och vilka egenskaper har den tillhörande människan? Men det är lite på mode att säga att man har en reaktiv hund och jag tänker bara: ”Jaha…suck!”

    Vad är det då för hundar som inte kvalificerar sig till kategorin ”reaktiva”? Det måste ju vara otroligt slätstrukna, beiga individer som är så tråkiga att de inte ställer till med nåt eller där ägaren ändå har kontroll över sin lite lealösa hund.

    Snälla, ge mig en reaktiv hund, annars dör jag av uttråkning!

    Kommentarer inaktiverade för Reaktiva hundar? Jag ryser…