Enya är fortfarande lite halt så vi måste försöka ta det lugnt. Ändå behöver hon ju hitta på något så idag körde vi fältspår. Jag improviserade med naturpinnar i brist på annat. Sen spårade vi i koppel och halsband vilket vi inte har gjort på länge men Enya förknippade detta med IPO-spår och det blev passiva markeringar. Bra för hennes ben! Hon var riktigt duktig men låg på mycket. Hoppas att hon snart är bra igen!

Het var även Qubik, snart 13 år, som drog runt mig på ett annat spår. Herregud vilket driv! Jag kände mig rätt sliten efteråt kan jag erkänna…

Det kändes ganska skönt att bara valla upp en korridor och träna uppletande med Hertha och Joy 😀

Då har lusten att skriva i min blogg återvänt. Lite kul faktiskt! Det har varit rätt mycket ett tag med både skola, jobb och allt annat men nu börjar allt ordna upp sig och jag är glad att jag sa upp mig från jobbet den där gången för två år sen för att påbörja något nytt som jag är intresserad av.

Sen var det ju också det här med kullen som inte blev av. Luften gick ur mig helt när det gäller mina uppfödarplaner. Jag hade jobbat för det här i flera år, har tre tikar hemma som inte har kunnat gå i avel och nu hade jag äntligen tillgång till en tik som har i stort sett allt jag vill ha i en malinois. Allt var klart och när det väl blev dags så körde det ihop sig för mig totalt och jag valde att avstå. Om jag ska göra något så vill jag göra det ordentligt och jag ser det som ett stort ansvar att ta en kull.

Nu har geisten sakteligen kommit tillbaka när det gäller den biten men jag har inte bestämt något än. Mara är en fantastisk arbetshund och det vore synd att inte använda henne i avel men samtidigt som hon är otroligt lätthanterad och förig så finns det ju även allvarsbitar man ska kunna hantera.

Och där har vi också ett problem som jag ser det. Det har börjat födas för många mallar och jag är tveksam till om det finns tillräckligt många lämpliga förare till dem. Det innebär att de i större utsträckning kommer till ägare där man för några år sen kanske inte hade sett en malle. Fler föder upp mallar och jag tror att kunskaps- och ambitionsnivån inte alltid är så hög. Kvalitén på hundarna (i alla fall vissa) kommer att bli lidandes och har redan gjort det.

Sen har vi (tack och lov!) förändrat vår syn på träning men den synen många har idag rimmar illa med en resursstark hund. En sådan hund kräver tydliga ramar att förhålla sig till. En del fostrar sina hundar i sann laissez faire-anda. Jag hoppas verkligen inte de gör så med sina barn om de har några.

Men nog om det! I helgen mentalbeskrevs Busy och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det jag har sett. Hon är en ganska orädd hund annars men tyckte med all rätt att vissa grejer på MH:t var skumma. Och det är helt ok eller till och med önskvärt att reagera, tycker jag, vilket hon gjorde och hon avreagerade mycket snabbt trots att hon blev ganska upprörd i ett par situationer. Hon håller ihop riktigt fint! Hon är ju något av en tänkare som kan mycket själv men jag tror att det kan bli riktigt bra med henne! Hon har ju en duktig och ambitiös förare i Stina.

Den egna hundträningen har inte varit vad den borde under vintern men nu har jag mer lust och tid och känner mig riktigt taggad! Jag har planerat in två mondioringläger med olika fransmän – ska bli riktigt roligt! Och tanken är att åka på tävlingen i Danmark, om än bara som åskådare.

Jag skulle ha åkt till Skåne och tränat skydd med ett trevligt gäng och bästa Glenn som figurant men hade jobb då. Uffe var nere och körde Enya åt mig. Det är ju inte helt lätt att köra någon annans hund men det gick ganska bra, tror jag. Efter det var vi ännu mer sugna på att dra igång skyddsträningen igen. Vi hann med ett pass som kändes lovande men sen blev Uffe sjuk och det kom lite annat emellan.

Det hade ju varit för enkelt att bara kunna träna på, då är det ju ingen sport! Typ nåt sånt kände jag också efter söket sist! Jag har nämligen kört igång söket igen och vi hann med några pass men det gick inte så bra efter sista. Terrängen var rätt krävande och Enya gav allt och lite till och blev halt efteråt. Hon har ingen självbevarelsedrift! Jag är riktigt rädd att köra henne i vissa rutor och funderar på om jag ska syssla med något annat på sökträningen. Så synd då hon älskar söket! Men bara för det har vi inte tränat nåt på några dagar.

Annars har vi ju också börjat träna lydnad lite mer seriöst igen och vissa dagar känns det riktigt hoppfullt.

Det har varit mycket hit och dit med träningen ett bra tag nu. Jag är tacksam att träningskamraterna ändå finns kvar och att jag har möjlighet att träna med de här människorna som är både trevliga, ambitiösa och mycket duktiga (ni vet vilka ni är).

Lite tråkigheter har hänt också. Joy har fått anfall som jag tolkar som krampanfall vid tre tillfällen under de senaste månaderna. Vi har tagit blodprov som har visat att ett levervärde var förhöjt. Därför gjordes ultraljud på levern som inte har gett något resultat. Så vi vet inte riktigt vad det är som är felet. Annars är hon som vanligt.

Nåja, det var allt för den här gången. Vi hörs!

Lite bilder från dagens sök