Nu har jag alltså semester och de senaste dagarna har det varit värsta värmeböljan. Eftersom jag är väldigt värmepåverkad så har jag inte gjort många knop på dagarna när det var som varmast utan piggnat till under kvällarna och tränat hundarna lite då. Det känns också lite onödigt att träna hundarna i värsta hettan men jag vet att jag måste göra det ibland eftersom det kan bli väldigt varmt på en tävling också.

Det har ändå hänt lite grejer här hemma. Vår träningsplan blir bara bättre. Nu är vägen dit helt ok och vi har fyllt ut de värsta ojämnheterna på planen. De kommande dagarna ska det bli lite svalare vilket jag ser fram emot.

Butz och jag har fortsatt på den inslagna vägen när det gäller föremålsbevakningen. En liten film kommer här nedan. Tyvärr var kameraplaceringen till synes inte den bästa och jag gjorde en del missar men sånt är livet…långt ifrån perfekt 😉 Den nakna sanningen!

Här tränar vi på – inte bara Butz och jag men det blir mycket om honom här i alla fall. Det har gått framåt med föremålsbevakningen. Han har nu börjat lära sig att flytta bakbenen åt båda hållen. I början hade han ju väldigt svårt för ena hållet men jag har fortsatt med att flytta mig fram och tillbaka runt föremålet och nu går det ganska bra att flytta sig åt båda hållen för att hamna mitt emot mig. Han tycker att det är rätt kul. Själva förflyttningen belönar jag med godis men sen avslutar vi alltid med att han får ta en dutt eller leksak. Jag har också redan bytt föremål. Det första föremålet – en omvänd platsbalja – föll offer för Enyas spontanapportering så det blev en omvänd kattlåda istället. Butz brydde sig inte ett dugg om det nya föremålet utan satte framtassarna på det direkt. Jag brukar alltid göra en grej av det, sätter ner föremålet demonstrativt, och han ställer sig på det direkt. Det funkar jättebra! Jag har börjat gå ifrån en liten bit och ska fortsätta lite med det de kommande passen, plus att han behöver bli ännu bättre på att följa mina rörelser.

Det blir bara roligare och roligare att köra Butz nu när han har blivit mer unghund än valp. Han tycker själv att det är jättekul att gå till planen. Nu har vi kört några pass på vår plan här hemma och idag när han skulle gå och vila i bilen för att jag skulle köra Enya så tyckte han att han inte hade tränat klart och sprang tillbaka till planen. Ehm, ja. i stil med ”jag vill inte gå till bilen – du kan inte ta mig”. Visst, kul att han vill träna mer men det där ”du kan inte ta mig” känns ju sisådär 😀 Som tur är så var han lättlurad och kom springandes så fort jag drog fram en dutt och sen lekte vi en stund innan det var dags att lirka in honom i bilen.

Tidigare hade vi kört lite fritt följ och positioner men det kändes som att det var läge att bara leka andra passet. Det ena örat var lite trött och dagens badäventyr satte nog i lite. Sen var jag inte på topp idag och lite lek är viktig och piggar alltid upp. Han fick jaga skinnet några vändor och jag måste säga att han har blivit snabb. Han har även ett fint fullbett. Några avancerade kampövningar blev det inte. Vi tar det lite försiktigt eftersom han håller på att tappa kindtänderna just nu.

Joy har ju haft lite oflyt nu men nu ser tassen och såret där hon hade en knöl ok ut och vi ska till veterinären i morgon. Hon har även varit på tandläkarbesök och genomgått en rotbehandling förra veckan så det ska bli skönt för henne när skiten är överstökad för den här gången. Jag ska passa på att väga Butz i morgon med…jag gissar på att han redan har 20 kg. Vi får se.

Lite Enyabilder från dagens simning:

Idag kom Butz och jag till den punkten där jag ansåg att jag inte kunde tillåta honom att få igenom hans vilja. Det gällde kloklippning och Butz blev förbannad och bet mig. Inget jag var jätteförvånad över – sånt som kan hända med en liten mallepojk med egen vilja – men något som jag tycker att man behöver ta tag i om man inte vill ha en vuxen mallehane som man inte vågar klippa klor på. Nu finns det massor med ”rekomänniskor” där ute på sociala medier (och jag antar att de också finns på riktigt) som aldrig hade gjort det jag gjorde – få igenom min vilja med envishet och klippa de där klorna helt enkelt. Nej, jag misshandlade honom inte. Han fick bara inte som han ville.

Jag är lite fundersam över alla dessa människor som sitter där ute och knappt vill säga ”nej” till sin hund. Varför man nu inte vill säga nej? Jag säger nej till min man, mina kompisar, min släkt och om jag hade barn så skulle det definitivt finnas lägen där jag skulle säga nej. Det finns regler vi måste förhålla oss till i vårt samhälle. Vi kan inte alltid göra det som faller oss in. Vi måste lära oss ramar och att man ibland inte kan göra det man vill. Man kan ha vilken syn man vill på samlivet med hundarna. Ledarskapsbegreppet har ifrågasatts men vi kommer alltid att vara de som styr våra hundars liv eftersom även vårt liv styrs av regler och begränsningar. Jag kanske känner för att träna hundarna istället för att jobba nån kväll men då är det så att jag måste gå till mitt jobb, oavsett vad hundarna tycker om det.

Vad är det som är så fult med att tala om vad som är rätt och fel? Även jag vill ha roligt med mina hundar och de ska älska sin träning –  annars är det inte kul för mig heller. Jag är ingen sadist. Det finns dock vissa regler i vårt gemensamma liv och en hel del begränsningar för hundarna. Hundarna lär sig saker med positiv förstärkning men det finns lägen där jag tycker att jag måste visa dem att vissa kommandon är ovillkorliga. Det är inte diskutabelt att inte komma på inkallningen för att det händer något intressant längre fram. Jag har inte kommit dit än med Butz men jag tror att den dagen närmar sig. Han är duktig på inkallning och brukar sköta sig. Jag har sett några gånger att han funderade på om han skulle springa till käringen eller skita i det men hittills har han valt rätt i mina ögon. Han behöver dock lära sig att det inte är diskutabelt huruvida han ska komma när jag ropar. Det kan vara livsavgörande att han lyssnar på mig. Och det ska jag försöka förmedla till honom.

En hund som Butz blir inte ledsen av lite regler. Någon inlärd hjälplöshet har ingen av mina hundar lidit av, snarare tvärtom. Mina hundar är rätt så wild and crazy ändå, i alla fall så det räcker. Naturligtvis är alla hundar individer men många mallar behöver just ramar att förhålla sig till. En del mallehanar blir inte så värst roliga när de får härja fritt. Med regler är de lika glada och galna men de kan bete sig om man vill det. Jag skulle påstå att de är gladare med lite regler än utan. De får en trygghet i tillvaron. Precis som vi människor.

Det är så lätt hänt att någon som av någon anledning aldrig vill begränsa sin hund får stora problem med en individ som är lite ”mer hund”. Man kanske aldrig lyckas få bukt med sina problem vilket tragiskt nog kan leda till att hunden avlivas. Är det reko mot hunden att låta den leva i en kaotisk värld och kanske till slut avliva den? Kanske tar man även till kastrering för att ”fixa” problem, något som jag tycker är extremt oreko mot en hund om det inte finns medicinska skäl. Bortsett från att problemet i regel inte sitter i kulorna utan hos ägaren.

Vad är mest reko mot hunden?

Idag har vi börjat med föremålsbevakningen och jag har valt ätt lära Butz att sätta framtassarna på föremålet. Nu i början ska Butz fatta att han får godis när han sätter tassarna på föremålet. Idag körde vi tre pass och han har redan börjat fatta lite. Vi stod mitt emot varandra med föremålet i mitten och han verkar ha börjat förstå att han ska kliva upp på föremålet för då blir det godis och beröm. Känslan med berömmet är rätt viktig, tycker jag. Visst använder jag mig av klickern men jag upplever en stor skillnad när jag också förmedlar en känsla.

Butz har också redan börjat flytta sig så att han hamnar mitt emot mig. Han har betydligt lättare åt ena hållet men jag tycker att det är kul att han redan försöker. Nu får vi se hur det ser ut i morgon. Om han upprepar att ställa sig på föremålet går det snart att börja lägga till ett kommando. Sen behöver han öva på att alltid vara mitt emot mig. Efter det behöver han lära sig avståndet där han senare ska få bita figuranten plus att han måste släppa i ett visst läge och återvända till föremålet. Men det är en bra bit dit.

Det finns många vägar som leder till Rom och en del tränar det momentet med en figurant från början. Nackdelen med det som jag ser det är att hundens stressnivå är relativt hög med en figurant och det försämrar hundens inlärningsförmåga. Det behöver inte vara sämre att träna på det sättet men för mig passar det utmärkt att gå den här vägen där jag också har fördelen att kunna träna momentet själv i mycket hög utsträckning. Senare kan jag ju också ta på mig byxorna och agera figurant själv. I förlängningen ska jag givetvis involvera träningskompisar i momentet också. Men vi tar det undan för undan…

Jag hittade lite träningsinspiration på You Tube….Så småningom kommer nog lite filmer på Butzemann i träningen 🙂