• Uncategorized

    Då kom den första snön…

    …och hundarna var givetvis begeistrade. Butzemanns första snö! Jag kände inte riktigt samma entusiasm. Det är så opraktiskt med snö när man vill träna ute och röra sig obehindrat i skogen med hundarna. Men visst, jag kan inte förneka att det är fint! Och det finns fler fördelar med snö! Till exempel så tvingas jag gå lite nya vägar i träningen och söka upp nya platser. Såklart borde jag göra det hela tiden men det är smidigt att träna på samma gamla gräsmatta när man försöker nöta in nya moment.

    Idag var Butz och jag i ett samhälle här i närheten och tränade lite lydnad. Det rörde sig en del folk och man höll på med nåt vägarbete så det var perfekt. Visst blev pojken lite distraherad emellanåt men i det stora hela tycker jag att han höll riktigt fin fokus. Jag trivs otroligt bra med honom så jag blir bara glad när jag tränar honom även om vi har mycket att jobba med 🙂

    Alla mina hundar behöver såklart jobba lite och känna sig sedda och alla är lika mycket värda i mina ögon. Ändå blir det såklart mycket skriverier om Butz eftersom det är så mycket nytt med honom och mest underhåll med de andra.

    Hertha har förresten fått en fleeceoverall av mig så att hon inte behöver frysa när det blir riktigt kallt. Jag tror att tanten kan behöva den.

    img_20161108_155453img_20161108_155213img_20161108_154706img_20161106_151914img_20161106_123152img_20161106_120905img_20161106_120605butte1111

    Kommentarer inaktiverade för Då kom den första snön…
  • Uncategorized

    Träningsfunderingar om Butz

    ennybolljoy
    Enya och Joy

    Då har jag återupplivat sidan igen. Den har verkligen varit eftersatt en tid och jag funderade på att lägga ner den men nu fortsätter jag lite till. Jag har hållit på med min hemsida i så många år så jag har lite svårt att skiljas.

    Det har naturligtvis hänt en del sen sist. Sylvain från Frankrike har ju varit här och hjälpt oss med våra hundar. Vi var tio ekipage och jag tycker att det blev en lyckad helg. Stort tack till alla som kom!

    Sylvain har en förmåga att plocka fram det bästa i varje hund – så även i Butz som har gjort nya framsteg under den helgen. Han blev ännu tryggare och bet i byxor utan problem. Vi körde även urvisslingar där Butz släppte förvånansvärt bra med tanke på den mycket begränsade träningen med visselpipan innan. Butzemanns fostermatte var också här och fick smak för mondioring. Nu hoppas jag att fler i norra Tyskland får upp ögonen för mondio.

    butte111
    Butz

    Under träningshelgen deltog det folk från olika nationer och det pratades danska, svenska, engelska, tyska och franska. Det blev något förvirrande för mig och jag rörde ihop ”mina” språk ganska mycket men det är so otroligt roligt när människor från olika håll samlas! I sann mondioringanda 😀

    Sen var vi hos Johannes och tränade lite igen. Butz gick bra i bitbyxorna även där. Det blev några riktigt bra pass. Nu är det bara att fortsätta bygga Butz och låta honom växa i sin uppgift. Frontattackerna ser riktigt bra ut när man springer in med honom men vid flykterna behöver Butz fortfarande lära sig att sikta rätt så vi kör i sektor där figgen backar in. Springer figgen så blir det väldigt låga bett så det är bara att träna på att bita på ”rätt” ställe vilket han gör med rätt styrning.

    På fria följet jobbar jag fortfarande med foderhanden och det känns som om det sitter en ängel och en djävul på mina axlar. Den ena vill gå vidare och ta bort foderhanden och den andra tycker att det fortfarande är för tidigt. Inte lätt att vara så splittrad! Jag arbetar dock med att sakta få bort foderhanden. Det handlar ju lite om vad jag vill också. Vad vill jag? Ska Butz gå ett perfekt IPO-fritt följ eller får det vara lite mer avslappnat eftersom det ändå är en annan bedömning i mondio? Jag vill att han går fint men ändå bekvämt. Och i nödfall vill jag kunna köra IPO också…

    butte1111
    Butz som plågar Enya

    Vid positionerna försöker jag tänka på alla dubbelkommandon jag alltid har för mig. Det är så mycket jag gör som jag inte tänker på och Butz har inte förstått alla kommandon fullt ut. Hundarna har ju så lätt att gå på kroppsspråket och om det är helt annorlunda så blir det lätt förvirring. ”Stå” har han inte fattat alls än så där kör vi fortfarande med hjälper men det är bara att nöta på. På ”sitt” och ”ligg” har jag börjat gå ifrån en liten liten bit. Vägen är lång till en bra fjärrdirigering där Butz utför alla byten på enbart röstkommandot och där jag kan befinna mig lite var som helst och i vilken position som helst.

    Apportering har vi ju börjat lite med. Jag vet inte om jag skrev det men skitsamma. Vi är på en basicnivå där. Nåt som är kul men som vi inte har kört så mycket är föremålsbevakning. Av nån anledning har Butz börjat dra upp sig lite i det momentet och vi tycker båda att det är väldigt skoj.

    Han är verkligen en jättetrevlig kille den där Butz men han har naturligtvis också lite egenheter. En egenhet som vi verkligen måste jobba på är att han gärna vill äga. Det har blivit lite bättre men han kan fortfarande driva mig till vansinne och det är en hel del träning kvar. Där ser jag också en liten nackdel att han inte fick flytta in när han var 8 veckor eftersom jag brukar jobba med de bitarna tidigt. Men men, det är ”bara” att jobba på.

    Det är så här: Får Mr B en leksak så kollar han huruvida jag har en exakt likadan. Är svaret ja så är det inga problem. Vi leker och byter grejer. Är svaret nej så tittar han om jag har något bättre än det han har. Är svaret ja så går även det att lösa men är svaret nej enligt Mr B så bestämmer han sig för att behålla föremålet. Jättekul…not! Han är verkligen en liten filur med egna idéer. I vissa avseenden går mina tankar tillbaka till min gamla rottis Agent som kunde vara ganska envis när han fick för sig något. Butz är lite envis men jag upplever honom absolut inte som någon hård hund.

    I alla fall är min strategi i det sammanhanget att jag inte alltid bara kan leka med två lika grejer utan att jag måste ”utmana” honom med en alldeles speciell unik exklusiv leksak som dock sitter fast i ett snöre. Visserligen kör jag också varianten där Butz sitter fast i ett snöre men jag tror att det kan vara smart att grejen är i ett snöre. Plus att vi kör lite inomhus på en begränsad yta. Har jag kanske redan skrivit det i ett tidigare inlägg? Jag tror jag börjar bli senil. Nu får det räcka för den här gången.

     

    Kommentarer inaktiverade för Träningsfunderingar om Butz