• Uncategorized

    Tankar kring mondioringlägret med Sebastian Schäfer

    sebsch2Dags att skriva några rader om helgen med Basti! Jag vill börja med att tacka alla som var med och gjorde helgen så bra! Själv är jag jättenöjd och jag har bara fått positiv feedback (snälla hör av er om det var något som inte var bra) så jag funderar på att boka Basti igen i framtiden och att även åka ner till Tyskland och besöka ett seminarium med honom där nere.

    Butz och jag var ju med som deltagare och jag är verkligen supernöjd. Det är ju så att vissa figuranter inte passar alla eller just vissa hundindivider. Ofta plockar man bara den kunskapen man tror att man kan ha nytta av i sin ryggsäck för framtida bruk (om man nu kommer ihåg). Förhoppningsvis är det alltid något man lär sig under ett läger men tyvärr är det inte alltid fallet. Just i det här fallet blev det en fullträff för Butz och mig. Rätt man på rätt plats i rätt tid kan man säga 😉

    Problemen jag har som hundförare blev tydliga även under den gångna helgen och Basti kunde synliggöra dem på ett väldigt tydligt och humoristiskt sätt. Jag hade stor nytta av det och jag vill verkligen jobba på det som är mindre bra. Sen har jag fått upp ögonen ännu mer för vad det är jag har i snöret egentligen.

    Det som jag tyckte var bäst för Butz och mig var det där med ”attitydutvecklingen”. Det är nämligen så att Butz är ganska lugn och stabil för att vara malle och ihop med min uppfostran och träning så funkar inte alla bitar som jag skulle önska. Självklart. Vem har inte problem med saker i sin träning? Butz kan vara ganska ”nonchalant” i förarförsvaret t ex. Jag vill att hunden hela tiden har full fokus på figgen och att det finns en viss anspänning i hunden. Jag (och träningskompisar) har funderat mycket på vad man kan göra med honom i förarförsvaret.

    Den senaste tiden växte tanken på attitydutveckling fram mer och mer, tack vare olika omständigheter och människor som vi har mött på vägen. Attitydutveckling, eller aggressionsutveckling, är nämligen något som inte fanns på kartan för mig i just mondioring. Mondioring handlar ju verkligen inte om aggression utan är en rolig ”lek” som bygger på hundens kamplust (så min tanke).

    Visst har jag jobbat med attityd- eller aggressionsutveckling med mina svenskskyddshundar, det är inget nytt för mig. Det är mycket det som fick Joy att tända till i skyddet och det har hela tiden varit akilleshälen med Qubik. Jag vet att en viss aggressionsutveckling kan hjälpa en hund på flera områden. Nu pratar vi inte om att hunden ska bli rosenrasande för då blir det svårt att styra hunden. Det är inget att eftersträva. Jag tänker mer på att lägga en viss attityd bakom kamplusten, att lägga tyngd i hundens agerande. En hund med stor kamplust klarar sig väldigt bra ändå i skyddssporter men om det finns en brist nånstans kan attityden ”rädda upp” en del plus att det ibland ju faktiskt önskas en gnutta allvar bakom handlingen som i t ex IPO:t eller i korgarbetet i svenskskyddet (även om man inte nödvändigtvis måste blanda in så mycket känslor – många vägar leder till Rom!).

    Nu är mina erfarenheter inom mondioring ganska begränsade men hittills har jag sällan hört talas om att jobba så mycket med hundens känslor i skyddet. När jag tog upp det ämnet med Basti visade det sig att han ser jobbet med hundens känslor som en naturlig del i utvecklingen. Vi har ju alla aggressioner och han tycker att det är en del av utbildningen att man lär sig att hantera även dessa känslor. Så idén att spela lite på Butzemanns känslor i förarförsvaret var inte alls främmande för honom.

    Nu spelade vi på Butzemanns känslor även i andra skyddsmoment i helgen och det hela gav bra resultat. Låter jag Butz vara stor och stark så är han faktiskt inte alls så barnslig (som jag har ”gjort” honom tidigare). Det var riktigt kul att se hur han svarade upp och talade om att han blev lite irriterad på den där störiga figgen!

    sebsch1Det känns bra att ha fått lite verktyg att jobba med och jag hoppas att vi kan fortsätta på en inslagna vägen. Jag måste också fortsätta påminna mig själv att det är slut med curling och Kindergarten, belöna klokt i lydnaden och ställa högre krav på Butz. Herregud! Jag har ju lyckats bra med hundar tidigare och nog ska Butz och jag kunna lyckas rätt bra. Men han är ännu en annorlunda individ och det gäller att förstå vad man har och vad man gör. Det är en rolig resa för oss båda!

    Allt som allt var helgen riktigt lyckad och Basti anpassade sig till ekipagen och deras behov. Jag fick med mig en del bra tips förutom det jag redan har skrivit om.

     

    Kommentarer inaktiverade för Tankar kring mondioringlägret med Sebastian Schäfer
  • Uncategorized

    Mycket nu…

    Då är jag redan inne på min sista semestervecka av fyra. Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen! På nåt sätt lyckas jag dessutom alltid köra ihop allt så jag tror att det blir lugnare när jag börjar jobba igen.

    Jag har såklart hållit på en hel del med hundarna och så har vi haft besök hela semestern. Första semesterveckan åkte vi till Kindslägret. Jonas Corneliussen var vår instruktör och det var bra då Jonas redan känner oss. Det blev en trevlig vecka med bra träning och en riktigt bra grupp. Lina och Tommy gjorde ett kanonjobb som figgar! Jonas är av den uppfattningen att jag är en riktig curling mum till Butz och han är inte så fel ute. Jag kommer på mig själv när jag försöker underlätta för Butz och det hjälper inte oss. Men det är lätt att falla tillbaka i gamla vanor man har skapat. Ni som känner mig vet ju hur mycket Butz betyder för mig men han är faktiskt lite för mycket ”mammas pojke”. Han tror att jag tar hand om allt och han är inte alltid så tuff och ibland lite bekväm. Det är snart dags att bli vuxen för Butz. Och på nåt sätt måste jag hjälpa honom med det utan att curla.

    Jag tycker annars att Butz har skött sig bra på lägret. Vi har bland annat kört en del förarförsvar och där han han lite problem att växla mellan figgarna när vi kör med två figgar. Jag önskar också att han skulle vara lite mer ”på” i det momentet och just nu funderar jag på hur vi kan gå tillväga för att utveckla honom ännu mer.

    Här hemma har vi tränat en hel del lydnad men också lite skydd. Sök med transport går framåt. Vi har inte tränat den nya transportpositionen vid sidan så värst mycket men ändå köper Butz den. Mycket bättre än mellan benen naturligtvis! Hur skulle det se ut om figgen skulle rida på honom?

    Sen har vi varit en sväng i Kind och tränat (mycket trevligt) och åkt till klubben här hemma. Vi måste variera platser och nån kväll var vi i sjukhusparken och körde. Nyttigt för oss!

    I helgen har vi varit på Landskrona BK och den första mondioringtävlingen som anordnades där. Resan dit blev väl inte så lyckad med en massa köer och bilstrul men resten var jättebra! Det blev en riktigt lyckad tillställning! Dels är jag imponerad av Elin och Perra som är sådana eldsjälar och har jobbat stenhårt med detta. Sen var det såklart ett gäng andra som också jobbade på mycket under helgen. Det är roligt att det finns en sådan uppbackning från klubbens sida när det gäller mondioring och jag tror verkligen att tävlingen var uppskattad av publiken och ekipagen höll en hög klass! Det är så roligt att mondioring har blivit en del av SBK och samtidigt kände jag i helgen att SBK verkligen har något att vinna på att ha sporten.

    För egen del fick jag uppleva allt på nära håll då jag var hjälpreda på planen. Mycket lärorikt och kul! Uffe var med och han var som vanligt en stor hjälp när det gäller att ta hand om våra hundar. Efter tävlingen fick Butz komma ut på planen lite och herrejävlar vad rädd han blev för vildsvinet i konstmaterial som var med i tävlingen! Sen skulle jag köra nån slags lydnad med honom men det gick mindre bra. Mycket som påverkade men så kan det bli ibland. Vi tyckte att det var en mycket rolig helg och hoppas att få återkomma som hjälpreda/tävlande!

    Tikarna här hemma har sina krämpor och det är tufft med flera sjuka och gamla hundar – alltid nån att oroa sig över. Men det är bara att göra det bästa av situationen och vara glad för den tiden man får.

    Nu är det full fart här hemma och det återstår en del jobb inför helgen då Sebastian Schäfer kommer hit och ska ha mondioringläger. Det ser jag verkligen fram emot!

     

    Kommentarer inaktiverade för Mycket nu…