Hardt > Bloggen > Uncategorized > Tankar kring mondioringlägret med Sebastian Schäfer

Tankar kring mondioringlägret med Sebastian Schäfer

  • av

sebsch2Dags att skriva några rader om helgen med Basti! Jag vill börja med att tacka alla som var med och gjorde helgen så bra! Själv är jag jättenöjd och jag har bara fått positiv feedback (snälla hör av er om det var något som inte var bra) så jag funderar på att boka Basti igen i framtiden och att även åka ner till Tyskland och besöka ett seminarium med honom där nere.

Butz och jag var ju med som deltagare och jag är verkligen supernöjd. Det är ju så att vissa figuranter inte passar alla eller just vissa hundindivider. Ofta plockar man bara den kunskapen man tror att man kan ha nytta av i sin ryggsäck för framtida bruk (om man nu kommer ihåg). Förhoppningsvis är det alltid något man lär sig under ett läger men tyvärr är det inte alltid fallet. Just i det här fallet blev det en fullträff för Butz och mig. Rätt man på rätt plats i rätt tid kan man säga 😉

Problemen jag har som hundförare blev tydliga även under den gångna helgen och Basti kunde synliggöra dem på ett väldigt tydligt och humoristiskt sätt. Jag hade stor nytta av det och jag vill verkligen jobba på det som är mindre bra. Sen har jag fått upp ögonen ännu mer för vad det är jag har i snöret egentligen.

Det som jag tyckte var bäst för Butz och mig var det där med ”attitydutvecklingen”. Det är nämligen så att Butz är ganska lugn och stabil för att vara malle och ihop med min uppfostran och träning så funkar inte alla bitar som jag skulle önska. Självklart. Vem har inte problem med saker i sin träning? Butz kan vara ganska ”nonchalant” i förarförsvaret t ex. Jag vill att hunden hela tiden har full fokus på figgen och att det finns en viss anspänning i hunden. Jag (och träningskompisar) har funderat mycket på vad man kan göra med honom i förarförsvaret.

Den senaste tiden växte tanken på attitydutveckling fram mer och mer, tack vare olika omständigheter och människor som vi har mött på vägen. Attitydutveckling, eller aggressionsutveckling, är nämligen något som inte fanns på kartan för mig i just mondioring. Mondioring handlar ju verkligen inte om aggression utan är en rolig ”lek” som bygger på hundens kamplust (så min tanke).

Visst har jag jobbat med attityd- eller aggressionsutveckling med mina svenskskyddshundar, det är inget nytt för mig. Det är mycket det som fick Joy att tända till i skyddet och det har hela tiden varit akilleshälen med Qubik. Jag vet att en viss aggressionsutveckling kan hjälpa en hund på flera områden. Nu pratar vi inte om att hunden ska bli rosenrasande för då blir det svårt att styra hunden. Det är inget att eftersträva. Jag tänker mer på att lägga en viss attityd bakom kamplusten, att lägga tyngd i hundens agerande. En hund med stor kamplust klarar sig väldigt bra ändå i skyddssporter men om det finns en brist nånstans kan attityden ”rädda upp” en del plus att det ibland ju faktiskt önskas en gnutta allvar bakom handlingen som i t ex IPO:t eller i korgarbetet i svenskskyddet (även om man inte nödvändigtvis måste blanda in så mycket känslor – många vägar leder till Rom!).

Nu är mina erfarenheter inom mondioring ganska begränsade men hittills har jag sällan hört talas om att jobba så mycket med hundens känslor i skyddet. När jag tog upp det ämnet med Basti visade det sig att han ser jobbet med hundens känslor som en naturlig del i utvecklingen. Vi har ju alla aggressioner och han tycker att det är en del av utbildningen att man lär sig att hantera även dessa känslor. Så idén att spela lite på Butzemanns känslor i förarförsvaret var inte alls främmande för honom.

Nu spelade vi på Butzemanns känslor även i andra skyddsmoment i helgen och det hela gav bra resultat. Låter jag Butz vara stor och stark så är han faktiskt inte alls så barnslig (som jag har ”gjort” honom tidigare). Det var riktigt kul att se hur han svarade upp och talade om att han blev lite irriterad på den där störiga figgen!

sebsch1Det känns bra att ha fått lite verktyg att jobba med och jag hoppas att vi kan fortsätta på en inslagna vägen. Jag måste också fortsätta påminna mig själv att det är slut med curling och Kindergarten, belöna klokt i lydnaden och ställa högre krav på Butz. Herregud! Jag har ju lyckats bra med hundar tidigare och nog ska Butz och jag kunna lyckas rätt bra. Men han är ännu en annorlunda individ och det gäller att förstå vad man har och vad man gör. Det är en rolig resa för oss båda!

Allt som allt var helgen riktigt lyckad och Basti anpassade sig till ekipagen och deras behov. Jag fick med mig en del bra tips förutom det jag redan har skrivit om.