Hardt > Uncategorized > Jag är inte bitter

Jag är inte bitter

  • av

Tyvärr har sunda förnuftet dött för länge sen och många människor verkar ha tappat förståndet helt – ingen nyhet men ändå rätt irriterande i vissa lägen.

Visst skulle det vara trevligt med en hund? Kanske en gullig fransk bulldog eller mops? Givetvis med lite längre nos så den är frisk och helst vill man ha den igår men det finns ju gott om annonser på blocket med hundar som säkert inte kommer från valpfabriker i öst. Och förresten – vem bryr sig? Man ska bara ha en sån och har uppväxtmiljön varit hemsk så har man dessutom räddat den! Win win!

Eller varför inte adoptera en hund direkt? Det finns ju massor med ledsna hundar som bara behöver kärlek och väntar på att komma till en familj i Sverige! Vilken gatuhund drömmer inte om att bli infångad, inspärrad i en transporter/ett flygplan och körd till en familj som egentligen bara vill ha en söt, tacksam hund? Vad är ett liv på gatan där man reder sig själv mot det? Eller ja, ibland är det kanske inte riktigt sant att man har levt på gatan och hittats döende i en vägtrumma men vi säger väl så. Det är då den fantastiskt godhjärtade människan som kommer till undsättning och adopterar en kan känna sig riktigt duktig!

En kamphund är ju rätt cool. Men det ska inte vara en vanlig kamphund utan den ska bara se ut lite så och vara stor som en flodhäst…eller förlåt, stor och ståtlig! Eller liten och bred. Man kan säga lite som en padda. Dessutom ska den vara snäll som ett lamm och funka med alla! Jaa! Där kan man snacka om seriös avel – många uppfödare ligger vakna på nätterna och planerar för att hundarna ska vara så sunda som möjligt.

Men sen är det ju det där med att renrasiga hundar inte är sunda! Och alla har ju dessa doodles nuförtiden. Eller förlåt – de är ju renrasiga! Den ultimata familjehunden för den som vill vara trendig och bara ha en familjehund som leker med barnen på gräsmattan.

Fast de är inte så coola som malinois som man alltid ser en massa häftiga klipp på! Det är ju riktigt coolt hur de hoppar flera meter utan att skada sig eller när de jagar ifatt en figurant! En sån är ju perfekt att visa upp sig på trottoaren med, respektingivande också! Det finns förresten massor på blocket nuförtiden så det är enkelt att bara åka och köpa en.

Ja, kort sagt så väljer man en hund efter en romantisk föreställning, utseendet, rådande mode, behov av penisförlängare eller där man kan känna sig som en god människa. Sen blir hunden vad man gör den till. Om den fick det så kunde en mops tävla skydd utan problem och greyhounds är riktigt bra på att valla om de får chansen.

När man väl har bestämt sig vilken hund den lycklige blir så börjar verkligheten – och den kan vara riktigt riktigt jobbig! Kanske fortfarande lite gulligt med en valp i huset, i alla fall den första veckan!

Har man till och med kvar hunden efter flera månader blir den plötsligt beteendeförändrad! Kan man tänka sig? Man känner inte igen sin hund. Den beter sig illa och det kan vara riktigt äckligt när hanarna slafsar på tiklukter eller tikarna börjar löpa. Och det är besvärligt när hanen bara luktar en massa och inte vill lyssna! Tur att man kan kastrera den så man slipper problemet, givetvis för hundens bästa.

Men sen kommer de här förhatliga utfallen mot andra hundar! Fy alltså! Man blir alldeles förtvivlad. Orkar man? Det börjar ta slut på reko metoder man mäktar med. Den framknäppta selen sitter på sniskan men halsband kan man ju absolut inte ha. Fysioterapeuten blir i alla fall glad för en ny kund. Och förresten – är inte sambon ganska allergisk? Och hur ska det gå efter den där knäoperationen? Dessutom väntar man ju barn. Och det där nya jobbet gör det tyvärr helt omöjligt att ha hund. Det gör jättejätteont i hjärtat, till och med att det brister men hunden måste tyvärr flytta.

Eller så är man med om ännu värre trauman! Hunden försvarar sin mat/leksak/whatever. Det kan ju bli riktigt otäckt! Eller när den inte tycker om folk eller andra hundar! Den ska ju fungera i rastgården, med barnen och på släktmiddagar! Annars måste det ju vara något fel på den. Visst vill man att hunden ska försvara en när det behövs men övrig tid så måste den ju gilla allt och alla.

Gatuhunden är inte ett dugg tacksam! Den har en massa konstiga beteenden och rädslor och besöket hos hundpsykologen löste inte problemet heller. Eftersom man är en god människa ägnar man sitt liv åt diverse reko övningar, kanske även medicinering eftersom hunden konstigt nog verkar ha ett problem med miljön. Där går man och uppoffrar sig, funderar på vilken rymningssäker sele (eller var det ett sele?) som skaver minst i armhålorna och framstegen kommer, inte alltid synliga med blotta ögat men de kommer. Ibland kan man inte ge hunden det den verkligen behöver och eftersom man är en god människa lämnar man den vidare till nästa goda människa, med tungt hjärta förstås. Man vill ju bara det bästa för sin pälskling.

Och den där malinois! Den var inte så cool utan bara allmänt odräglig. Man kan knappt gå ut med den och den är rent av otäck eftersom den biter. Det är tungt men om man inte lyckas sälja den snabbt som attans till någon så måste den tyvärr somna in. Man ska inte vara egoistisk utan göra det som är bäst för hunden. En död hund lider inte.

Men den franska bulldoggen är faktiskt bara charmig med sina ljud! Den är dessutom helt frisk, har aldrig haft problem i hela sitt liv! Och visst är det gulligt när den sitter och sover? Supersött! Man kan få hur många likes som helst för det! Flera tusen….

Det konstiga är att den stora blandrasen som ser ut som en nalle absolut inte tycker om folk! De sa att det var någon slags vakthund men det är ganska störigt att den reagerar varje gång man får besök. Alla vill ju bara klappa den men den har till och med bitit en gäst! Den måste bara vara med, alltså kanske inte överallt men åtminstone på julfesten och den måste få träffa andra hundar i rastgården. Annars kan man knappast ha den kvar. Hur kan man bara träna bort det här beteendet? Det är inte roligt längre och det ska ju vara roligt att ha hund!

Det finns också lyckliga hundägare som har fått tag på ett bra exemplar – en hund som aldrig springer iväg eller jagar barnen, som bara finns, ligger där framför brasan och bara sover! Och barnen har så roligt med den men den gör aldrig något. Ja, vissa har verkligen tur som har hittat den perfekta hunden. Det är ju så det ska vara, eller? Sen är det ju tyvärr så att saker händer, den är i vägen och man ska inte vara egoistisk utan tänka på hundens bästa…